4.16 Arbetstidsreform med sikte på 35-timmarsvecka

Förslag: För att ta steg mot att införa en 35-timmarsvecka tillförs 2,5 miljarder år 1,5 miljarder år 2 och 7,5 miljarder fr.o.m. år 3 för att kompensera för ökade kostnader.
Vi menar att ett framtidsinriktat politiskt projekt måste utmana rådande föreställning om att all produktivitetstillväxt ska omsättas i ökad materiell konsumtion. Många tvingas idag lägga så mycket tid på sitt arbete att det går ut över andra aspekter i livet. Arbetstidsfrågan var ett centralt inslag i arbetarrörelsens frihetskamp och mellan 1920 och 1973 förkortades arbetsveckan från 56 till 40 timmar. Sedan dess har ingen förkortning av den lagstadgade arbetsveckan genomförts. Reformisterna menar att det nu är dags för en reform som sänker arbetstiden för heltidsanställda till 35 timmar per vecka.
En sådan reform måste införas med ansvar för att säkerställa att den offentliga servicen inte påverkas. Hänsyn måste tas till att vård och omsorg idag har svårt att täcka sina personalbehov. Därför tas första steg mot en arbetstidsförkortning som sänker arbetstiden med en halvtimme per år över tio år. Den exakta reformtakten måste utredas så att kompetensförsörjningen i offentlig sektor säkras. Det är samtidigt värt att påpeka att offentlig sektor präglas av en hög andel deltidsarbetande vilket förenklar genomförandet av en arbetstidsförkortning – detta eftersom bortfallet i arbetade timmar till stor del kan neutraliseras genom uppjusterad sysselsättningsgrad och oförändrad absolut arbetstid. För att säkerställa att den offentliga servicen inte påverkas införs också ett riktat statsbidrag för att kompensera kommuner och landsting för ökade kostnader.15

Flera studier tyder på att sänkt arbetstid kan medföra positiva följdeffekter som minskade sjukskrivningar, lägre personalomsättning och ökad produktivitet per arbetad timme, men i detta förslag används en försiktighetsprincip som endast tar med kostnader.


15 Katalys rapport 24