2 Bedömning av ekonomiskt läge

Trots stora samhällsutmaningar och orosmoln över den globala ekonomin talar flera faktorer för att det övergripande ekonomiska läget i nationen är gott: ett stort handelsbalansöverskott, låga offentliga skulder, en hanterbar arbetslöshetsnivå, stabila politiska institutioner och bevisad innovationskraft inom flera tillväxtsektorer. Ur ett inhemskt perspektiv lyfts dock ofta den kraftigt ökande privata skuldsättningen – delvis orsakat av bostadskrisen – som det största hotet mot svensk ekonomi. Det går inte heller att bortse från att inflationstrycket i Sverige är lågt sedan länge. Ur detta perspektiv kan fundamenten i den svenska ekonomin anses vara stabila, men med oroande aspekter som växer i styrka.

Hoten mot svensk ekonomi tornar också upp sig på den internationella horisonten. Världsekonomin har inte återhämtat sig sedan finanskrisen 2008–2009. I syfte att stimulera tillväxt och inflation har centralbanker hållit räntor låga vilket i sin tur lett till tillgångsbubblor i länder såsom Kina, Australien och USA, samt rekordhöga skuldnivåer. Dessutom kvarstår frågetecken kring hälsotillståndet för den europeiska ekonomin och den politiska stabiliteten inom EU. Utöver detta finns tydliga tecken på att världsekonomin håller på att svalna av. I dessa situationer är risken större för oförutsedda händelser såsom en ny finanskris.

Dessa utmaningar skulle troligen kunna hanteras av ett enat internationellt samfund. De normer, regler och institutioner som format mellanstatliga relationer och handel sedan efterkrigstiden undermineras dock i detta nu av krafter såsom Trumps USA, Kina, Brexit och Italiens Salvini. För Sverige som är ett litet och handelsberoende land, är denna utveckling särskilt oroväckande. Inte enbart för att rådande handelssystem är under attack, utan även då det internationella samfundets förmåga att gemensamt hantera kriser är kraftigt försvagat jämfört med finanskrisen 2008–2009.

Om den internationella kontexten, den avmattande konjunkturen och de underliggande samhällsutmaningarna ignoreras kan vissa bedömare förväntas argumentera för att Reformisternas reformbudget är för expansivt. För oss är det dock tydligt att en investeringsdriven reformagenda bäst kan hantera och adressera:

  • den skenande sociala och ekonomiska ojämlikheten

  • den allt mer tilltagande klimatkrisen,

  • de skriande investeringsbehov som återfinns i Sverige och

  • effekterna av en möjlig kommande global lågkonjunktur.

För att få till stånd en sådan reformagenda krävs ett nytt finanspolitiskt ramverk i kombination med en entreprenöriell stat som mobiliserar såväl offentligt som privat kapital.

​Vad Reformisterna föreslår:

  • Nytt ramverk för den ekonomiska politiken

  • Reformförslag för en starkare välfärd och ett grönare Sverige

  • Skattereform för ökad jämlikhet och utbyggd offentlig sektor