6.6 Fördelningspolitiska effekter
Reformisternas reformbudget innebär en kraftig förstärkning av de disponibla inkomsterna för låginkomsttagare, till stor del genom stärkta pensioner, barnbidrag och ett påbörjat återupprättande av trygghetssystemen. Förstärkningen finansieras framför allt av höjda skatter på förmögenheter, kapital och ägande för de med högst inkomster. I figuren nedan anges en uppskattning av de fördelningspolitiska effekterna av förslagen på de hushåll med lägst inkomstdecil (inkomstdecil 1) till de med högst inkomst (inkomstdecil 10) i kronor (blått) och procent (rött).
Reformbudgeten skulle minska inkomstklyftorna i samhället märkbart. Gini-koefficienten för disponibel inkomst inklusive inkomster från kapitalvinster uppskattas minska med omkring 10 procent. År 2017 var gini-koefficienten 0,32. Förutsatt att inkomstklyftorna inte växer ytterligare skulle detta minska gini-koefficienten till 0,28, samma nivå som 2006, d.v.s. innan regeringen Reinfeldt tillträdde. Minskningen motsvarar en tredjedel av vad som krävs för att nå den nivå på jämlikhet som rådde före 90-talskrisen.
Samtliga beräkningar av reformbudgetens fördelningspolitiska effekter är ungefärliga och baseras huvudsakligen på data från Statistiska Centralbyrån (SCB). Resultatet bör ses som en indikation på de fördelningspolitiska effekterna av reformbudgeten. Beräkningarna är statiska och tar inte hänsyn till mer indirekta och långsiktiga effekter. Exempelvis kan man förvänta sig att de samhällsnyttiga investeringar och satsningar på offentlig välfärd som reformbudgeten möjliggör på sikt minskar den ekonomiska ojämlikheten. Dessutom kan kostnadsbilden för hushållen förändras, exempelvis genom förändrat ränteläge och en förändrad bostadsmarknad.
1Hushållens disponibla årsinkomst anges per konsumtionsenhet. SCB