Motion: Stärkt statlig finansiering av välfärden

Enskilda medborgare drabbas hårt och orättfärdigt när vården, skolan, omsorgen eller det sociala arbetet inte håller måttet. Det tär på medborgares förtroende för välfärdsstaten och ofta även på oss socialdemokrater som politisk rörelse.

Det socialdemokratiska samhällsbygget med välfärdsstaten som grundsten förutsätter att välfärdstjänsterna ges efter behov och håller hög kvalitet. Det, i sin tur, förutsätter god organisation och välfärdsarbetare med goda villkor och rätt utbildning. 

Som grund till välfärdens utmaningar står både direkta nedskärningar men oftare dolda budgetminskningar. Stora delar av det årliga så kallade ”reformutrymmet” i statens finanser har exempelvis skapats genom att välfärdens kostnader inte räknats upp avseende inflation och lönekostnader. Denna ständigt pågående ”effektivisering” har gröpt ur välfärdens verksamheter.

Undersköterskor, lärare, sjuksköterskor, barnskötare, läkare och andra yrkesgrupper som utgör stommen i välfärdssystemen larmade om att situationen var ohållbar redan före pandemin som drabbade världen 2020. Finansdepartementet uppskattade i sin långtidsutredning redan före nuvarande kostnadskris i välfärden att 30-45 miljarder (ca 0,5-0,75% av BNP) mer skulle behövas år 2026 bara för att upprätthålla nuvarande välfärdsnivå. 

I likhet med LO så menar vi däremot att endast ett upprätthållande inte räcker, utan att nivån i välfärden också måste höjas. Inte minst hänger det samman med att välfärden står inför omfattande behov att rekrytera ny personal de kommande åren. Ska personalbehovet kunna mötas måste villkoren för arbetet i välfärden förbättras. Utbildning och goda arbetsvillkor kostar naturligtvis pengar. Svårare än så är det inte.

Till detta kommer att de ekonomiska klyftorna både inom och mellan Sveriges olika geografiska delar  idag är oacceptabelt stora. En majoritet av kommunerna och regionerna har en akut ekonomisk situation vilket i förlängningen medför att en stor del av Sveriges befolkning inte får den välfärd de har rätt till enligt lag. Samtidigt hamnar skattemedel som vinster hos privata storföretag istället för att gå till välfärden. 

Den statliga närvaron i landet har försämrats på många områden. Ojämlikhet mellan orter, kommuner och regioner utgör ett allvarligt hot mot tilltron till välfärdssamhället och i förlängningen, det demokratiska styrelseskicket i landet. Det undergräver också förtroendet till och möjligheten att genomföra en rättvis grön omställning.

Sverige består av 290 kommuner och 21 regioner där förutsättningar att leverera välfärd och service varierar kraftigt. Det finns stora skillnader vad gäller allt från demografi och geografi till skattekraft och intäkter från kommunala avgifter, mark- och bolagsägande. Det kommunala utjämningssystemet ska kompensera för dessa strukturella olikheter. Skillnader i kommunalskatt ska därför enbart reflektera skillnader i service, effektivitet och avgiftsnivå. Men så är inte fallet idag. 2023 betalar en löntagare i Stockholmskommunen Österåker drygt 17 % kommunalskatt jämfört med nästan 24 % i norrländska Dorotea och Vännäs. Vi socialdemokrater bör när det gäller det kommunala utjämningssystemet driva en linje som innebär att dessa orättfärdiga skillnader i kommunalskatter minskar betydligt. 

Vi yrkar därför:

  1. Att Socialdemokraterna ska verka för att tillskott i statsbidrag motsvarande minst 1% av BNP jämfört med 2023 års nivå sker till landets kommuner och regioner genom en förstärkning av den statliga finansieringen av kommunala och regionala välfärdsåtaganden.

  2. Att Socialdemokraterna ska verka för att både generella och riktade statsbidrag till kommuner och regioner indexeras för att undvika en smygande urholkning av den statliga delfinansieringen av kommunala och regionala välfärdsåtaganden.

  3. Att Socialdemokraterna ska verka för att det kommunala utjämningssystemet reformeras i syfte att utjämna de systematiska skillnaderna mellan skattesatserna i landets kommuner och regioner.

  4. Att Socialdemokraterna i Stockholm ställer sig bakom motionen och antar den som sin egen

  5. Att Socialdemokraterna i Stockholm skickar motionen vidare till partikongressen