Målet för den ekonomiska politiken bör vara att uppnå full sysselsättning, ett mer jämlikt Sverige, en grön omställning och en stabil inflationstakt. För att uppnå dessa övergripande mål behöver det finanspolitiska ramverket justeras så att statens finanser tillåts gå med underskott, även över en konjunkturcykel. Den uppgörelse som 2024 slöts om att övergå från ett överskottsmål till ett snävt balansmål för hela den offentliga sektorn är otillräckligt.

Balansmålet bör finnas kvar för den offentliga ekonomins driftskostnader även i fortsättningen. Det innebär att välfärden finansieras fullt ut över konjunkturcykeln med skatter och andra intäkter från offentlig verksamhet. Viktiga investeringar som krävs för att möta dagens och framtidens samhällsutmaningar måste däremot till stora delar lånefinansieras.

De senaste årens pandemi, krig och inflationschock har ytterligare understrukit behovet av ett modernt finanspolitiskt ramverk som möjliggör investeringar för att bygga ett mer motståndskraftigt Sverige. Samtidigt som behovet av investeringar växer, inte minst i hållbar energiförsörjning och effektivare energianvändning för att hålla en låg inflation i ekonomin, ökar kostnaderna för att investera när nollräntan tillhör det förflutna. Finanspolitiken får därför en helt avgörande roll i att upprätthålla investeringstakten. Det handlar både om att bygga upp reala offentliga värden inom exempelvis infrastruktur, välfärd, hållbara produktionssystem, bostäder samt natur- och kulturvärden och att förbättra tillgången till långsiktigt kapital för att öka investeringarna i hela ekonomin. 

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att den ekonomiska politiken styrs av de övergripande målen om full sysselsättning, ett mer jämlikt Sverige, grön omställning och en stabil inflationstakt.

• Att uppgörelsen om det nya finanspolitiska ramverket 2027-2034 omförhandlas tidigt under nästa mandatperiod.

• Att det finanspolitiska ramverket byggs på en separation mellan en investeringsbudget där lånefinansiering tillåts och en driftsbudget där ett balansmål över konjunkturcykeln styr.

• Att skuldankaret justeras med hänsyn till de stora globala förändringarna under 2020-talet.

• Att Sveriges offentliga infrastrukturupplåning ökas

• Att en statlig investeringsbank etableras för att mobilisera billigt och långsiktigt kapital för storskaliga offentliga och privata investeringar, exempelvis på följande områden:

  • Nybyggnation och upprustning av bostäder, inklusive energieffektiviseringsåtgärder

  • Klimatneutral elproduktion samt energilagring som tillgodoser framtida behov

  • Utbyggnad av lokala och regionala elnät 

  • Utbyggnad och upprustning av VA-system

  • Produktion och distribution av grön vätgas och fossilfria drivmedel

  • Etablering och utveckling av ny, grön industri såsom batterifabriker, fossilfri stålproduktion samt fossilfri konstgödsel

  • Infrastruktur för koldioxidavskiljning och lagring (CCS och bio-CCS)

  • Infrastruktur för elfordon 

  • Lån till hushåll för investeringar i exempelvis elbil, energieffektivisering och energilagring

Det penningpolitiska ramverket måste samspela med det finanspolitiska. Dagens penningpolitiska ramverk tjänar främst som garant för bankers lönsamhet i ett ohållbart finansiellt system. För att återföra penningväsendet till att tjäna vanligt folk krävs genomgripande reformer.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att Riksbanken upprättar ett självständigt elektroniskt betalningssystem baserat på e-kronan. Det självständiga elektroniska betalningssystemet ska möjliggöra för privatpersoner att erhålla lön, betala räkningar och spara. På så sätt kan privatpersoner sköta sin ekonomi utan kontakt med andra banker och en samhällsviktig funktion åläggs Riksbanken istället för det privata bankväsendet.

• Att affärsbankerna ska behandlas som andra företag och stå för sina egna affärsrisker. På marknadsmässiga villkor innebär detta att banker tvingas hålla betydligt mer eget kapital i sina balansräkningar än idag för att anförtros inlåning från allmänheten. 

• Garantier för bankers verksamhet bör under kontrollerade former avvecklas.

• Att Konkurrensverket och Finansinspektionen får ökade anslag och starkare verktyg för att granska och åtgärda potentiella missbruk av dominerande ställning inom den finansiella sektorn i syfte att skydda konsumenters intressen.

• Att ett finansmarknadsråd med internationellt ledande forskare, fria från särintressen, inrättas under regeringen för att stödja arbetet med att återigen reglera den finansiella sektorn med det allmännas bästa för ögonen.

I och med det svenska medlemskapet i EU tas viktiga politiska beslut i Bryssel. Sedan lång tid tillbaka finns ett gemensamt EU-ramverk för både underskott och statsskuld. Reformisterna anser att Sverige ska verka på EU-nivå för en mer effektiv och rättvis ekonomisk politik.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att Sverige verkar för att EU:s regelverk gör skillnad på drift och investeringar när offentliga underskott beräknas.

• Att Sverige verkar för att kraven skärps på EU-länder med stora bytesbalansöverskott att stimulera sina ekonomier.

• Att Sverige verkar för att beräkningar av offentlig skuldsättning i medlemsländer ska utgå från nettoskuld/nettoförmögenhet.

• Att Sverige verkar för att ett skuldankare införs inom EU:s Stabilitetspakt.

I utformningen av ett nytt skattesystem bör både effekter på skatteintäkter och utjämning av disponibla inkomster tas i beaktande. Skattesystemets jämlikhetsskapande effekter bör väga tungt i dess utformning. Beskattning av kapital och ägande bör kontinuerligt utredas för att undvika att kryphål eller snedvridningar mellan inkomstkällor uppstår. Ett första steg är att återupprätta en progressiv beskattning av ägande i Sverige.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att fastighetsbeskattningen görs progressiv och baseras på marknadsvärde som ett led i ökad förmögenhetsbeskattning. Detta bör syfta till att ta bort orättvisan i dagens fastighetsavgift där lågt värderade bostäder, ofta i landsbygd, har liknande beskattning som högt värderade bostäder.

• Att stämpelskatten vid försäljning av bostad sänks för att underlätta för flytt till större eller mindre bostad eller ny ort.

• Att förmögenhetsbeskattning utreds och genomförs. Utredningen bör särskilt utforska de förmögenhetsskatter som existerar, existerat och planeras i andra OECD-länder. Ett arbete för att möjliggöra effektiv förmögenhetsbeskattning även vid högre skattesatser bör initieras på EU och OECD-nivå.

• Att officiell förmögenhetsstatistik ska samlas in så att utvecklingen av förmögenhetsskillnaderna kan bevakas, belysas och analyseras.

Sedan 2006 har ett antal jobbskatteavdrag införts. Kostnaden beräknas 2025 uppgå till cirka 183 miljarder kronor per år. Jobbskatteavdragen har samtidigt bidragit till att sjuka och arbetslösas inkomster beskattas hårdare än inkomster för personer i förvärvsarbete. Det är ett synnerligen orättvist sätt att sänka den effektiva ersättningsgraden i socialförsäkringarna.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att jobbskatteavdragen fasas ut med fördelningspolitisk hänsyn genom en generell skattesänkning i form av ett rättviseavdrag för alla låg- och medelinkomsttagare.

Skattesystemet har sedan den senaste stora skattereformen blivit något av ett lapptäcke av olika skattesatser, avdragsmöjligheter och undantag. Detta är enligt en närmast enig kår av ekonomer en mindre lyckad ordning. 

Målet bör vara ett system med en skattesatsskala för inkomst av arbete samt en progressiv beskattning av inkomst av kapital. Av särskild betydelse, som en av statens stora inkomstkällor, är mervärdesskatten. Ränteavdraget är en ökande utgift för statskassan med dålig fördelningsprofil samtidigt som det finns skäl till särskild varsamhet för hushåll med hög belåningsgrad och lägre inkomster.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att en total översyn av undantag, avdragsmöjligheter och skattesatser genomförs i syfte att stärka välfärdens finansiering. Detta bör genomdrivas skyndsamt.

• Att beskattningen av kapitalinkomster blir enhetlig och mer progressiv.

• Att genom skärpta 3:12 regler minska möjligheten att ta ut höga inkomster till låg skatt.

• Att RUT-avdraget avskaffas

• Avskaffa ROT-avdraget och avdraget för grön teknik i sina nuvarande former och ersätt dem med ett avdrag för energieffektiviserande och klimatrelaterade åtgärder.

• Att ränteavdraget fasas ut med varsamhet och fördelningspolitisk hänsyn.

• Att systemet med ett flertal nedsatta momssatser avvecklas. Detta ska endast ske om låg- och medelinkomsthushåll samtidigt tydligt kompenseras för utgiftsökningen genom förstärkta socialförsäkringssystem och förändrade skatter. Samhällsnyttiga sektorer som påverkas, till exempel kultursektorn, ska också kompenseras.

Klimatomställningen kommer att innebära stora utgifter de kommande decennierna och dagens koldioxid- och konsumtionsskatter räcker inte till. Dessutom tar dessa inte hänsyn till människors skilda förutsättningar, som att många i glesbygd är beroende av bil. För att säkra en långsiktig finansiering av omställningen och att dessa kostnader fördelas efter bärkraft och ansvar behöver dessa skatter kompletteras med skatter riktade mot dem som har störst ekonomisk marginal och samtidigt generellt står för de största utsläppen. Det bör handla om beskattning av både höga inkomster och beskattning av de värden som byggts upp av gångna decenniers utsläpp.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att en arvs- och gåvoskatt införs inriktad på de största arv- och gåvotransaktionerna

• Att en så kallad klimatvärnskatt införs på höga inkomster

Det internationella skattefusket och skatteundandragandet är av gigantiska proportioner. Omkring detta har en miljardindustri av banker, juristbyråer och revisionsföretag utvecklats med affärsidén att hjälpa välbärgade individer och företag att minska sina skatteinbetalningar. Sedan 2022 finns en global överenskommelse om en minimiskatt på multinationella företag. Den utgör ett paradigmskifte i den internationella skattepolitiken men behöver både vårdas och utvecklas.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

• Att Sverige tar en tydlig ställning inom EU och OECD för en förstärkning av den globala minimiskatten på multinationella företag globalt.

• Att en höjning och skärpning av minimiskatten för multinationella företag inom EU genomförs i syfte att motverka inomeuropeiska skatteparadis.

• Att Sverige ska verka inom EU för en gemensam miniminivå på beskattningen av kapitalvinster.

• Att Sverige genom sitt EU- och OECD-medlemskap ska verka för att en global minimibeskattning införs av de allra rikastes förmögenheter

• Att Sverige ska verka inom EU för en gemensam beskattning av finansiella transaktioner.

• Att den europeiska svarta listan för skatteparadis förstärks med tydliga sanktioner samt att en svart lista också införs för inomeuropeiska skatteparadis.

• Att krav på åtgärder mot skattefusk införs som ett led i EU:s handelsavtal med länder utanför EU.

• Att straffen för skattefusk och annan ekonomisk brottslighet skärps.

• Att intensifiera och utveckla arbetet med det 12-punktsprogram som Finansdepartementet arbetat fram för att motverka skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt.

• Att anslagen till Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Ekobrottsmyndigheten kraftigt förstärks för att motverka skattefusk och avancerad skatteminimering.

• Att en exitskatt införs och arbetet fortsätter med att identifiera hål i dagens skattelagstiftning.

• Att se över upphandlingsregler och offentligt ägande för att sätta tryck på fler företag att uppfylla sina skattemässiga skyldigheter.

• Att regeringens principer för bolag med statligt ägande samt regeringens ägarpolicy för respektive bolag ändras. Detta i syfte att styra bort offentliga företag från att endast beakta kortsiktiga vinstintressen. Det bör tydligare framgå att affärsmässiga beslut inbegriper beaktandet av allmänna intressen såsom långsiktig stabilitet, klimat och säkerställande av försörjning av samhällsviktiga tjänster.